Snart en månad..

Ser att det fortfarande är några som kikar in här.. Jag har inte helt glömt bort att jag lovade bilder. Tro de eller ej men jag har faktiskt försökt. Men funkade inte. Sen har jag varit för lat för att försöka igen. Hehe. Så måste nog tyvärr säga att de blir inget med de. Sorry mina trogna följare.

Idag är det exakt en månad sen jag lämnade Nsuta och begav mig till Accra. Känns som år och dar sen... Och nästa vecka har jag varit hemma i en månad, men det känns som så sjuuukt mycket längre..
Aja, ville bara säga det.

Här får ni EN bild iallafall som jag har på mobilen. Blir lite lättare att lägga upp då.

HEJ DÅ! Kära läsare! Puss o kram på er!

Me and Gloria

Hem, ljuva hem(?)

Sorry för jag inte skrivit.. Men hoppas ni förstår att det varit lite mycket sen jag kom hem i söndags med packning och allt. Men en konstig känsla är det iallafall. Känns på ett sett som om jag inte alls varit borta länge. Som om jag var hemma förra veckan typ. Men sen känns det konstigt att tänka att förra tisdagen, för en vecka sen, var jag på barnhemmet.
 
Iallafall, allt gick bra. Med flyg och så. Skönt att äntligen vara REN igen. Jag hade lite svårt där i början att styra varmvattnet i duschen haha, men nu har jag lärt mig hur man duschar igen.
 
Och som alla säkert förstår, så hade jag bloggen bara i Ghana och är ingenting jag kommer fortsätta med nu när jag är hemma. Men för er som är nyfikna kommer jag lägga upp nån bildbomb de närmaste dagarna. Sen måste jag nog meddela att blogglivet är över för mig.
Stort tack till er som följt med mig under min resa.
 
Ciao!!

Har igen..

Precis som jag lovade, 17 april.
 
Borjar val fran borjan sen jag skrev sist.
 
Onsdag torsdag rullade pa som vanligt. Pa fredagen blev det en liten smygstart pa det hemska att lamna barnen da tva sma tvillingpojkar blev hamtade av sin familj. Jatte kul for dom att dom far komma hem till sin familj. Men det ar enda jobbigt att se att dom skriker och forsoker slingra sig ur deras pappas famn nar han bar dom till bilen. Men det ar ju inte sa konstigt om en helt frammande manniska, som man kanske bara har traffat eller sett en gang tidigare, kommer och hamtar en fran det som ar ens hem bara sadar. Men det blir val battre, forhoppningsvis har dom det bra redan nu efter nagra dagar.
 
Helgen blev massa packande och stadande. Lite vila kunde vi val klamma in ocksa. Sen kom mandagen och det rullade pa som vanligt. Tisdagen daremot, buhuu!!
Formiddagen kandes helt som vanligt. Och den storsta delen av eftermiddagen ocksa. Men nar vi skulle saga hej da, det var da det slog mig att jag faktiskt aker nu. Att jag faktiskt lamnar alla mina underbara ungar. Att det faktiskt KAN vara den sista gangen jag nagonsin far se dom.
 
Det blev nagra tarar men jag tog upp varje barn och pussade lite pa dom. Sen fanns det val inte sa mycket mer att gora. Det var bara valdigt typiskt att det var en riktig grat kvall. Vissa kvallar ar alla barnen jatte klada nar vi sager hej da och star och vinkar och sager 'ba baj' (bye bye) och vissa kvallar skriker alla som tusan och vill inte sluta pussas och kramas. Och igar var ju saklart en sadan kvall. Men det ar bara att forsoka minnas alla bra kvallar vi har haft.
Saga och jag hade kopt en liten avskedspresent till de lite storre barnen. Vi hade kopt massa hattar och kepsar. de tycker det ar jatte roligt ibland att fa nagonting 'speciellt' att ha pa sig. Ibland nar nagon hittar en mossa eller nat sa kan det bli slagsmal om den. Sa nu har alla en varsin hatt. Super snygga vart dom iallafall.
 
Sen tog vi nattbussen kl 21 igar kvall och hamnade i Accra vid 4.30 ungefar. Och nu sitter vi har, lite branda efter att ha varit pa stranden.
Ikvall ska vi pa reggae(?) party pa stranden ocksa. Har hort sa mycket gott om den varje gang vi varit i Accra men aldrig varit har pa en onsdag. Sa ikvall ska vi dit och checka laget.
 
Schemat for resten av dagarna (fram till lordag da flyget gar) bestar val av strandhang och lite mer strandhang. Vet inte om jag kommer skriva nagon mer gang nu i Ghana, men om inte sa hors vi i Sverige igen,
 
HEJ!

Sista hela arbetsveckan...

Då va den här... Idag är Saga och jag själva på barnhemmet för de andra tjejerna är ute och reser. Men det ska nog gå bra. En dag eller två klarar man innan det blir för jobbigt.

Har börjat packa lite nu med här hemma. Vi har så sjukt mycket saker överallt så det kommer ta tid, så lika bra att börja i god tid.
Veckorna går ju så himla fort så jag vet ju att snart är det helg igen och då måste det typ vara klart.

Saga sa en gång att "om 5 månader i Ghana går så här fort, då tänker jag att då kommer ju livet också gå sjukt fort, så då behöver jag ju inte plugga och skaffa bra jobb för jag kommer ju ändå snart dö"... Hm.. Stämmer kanske lite. Men är nog mest 20års krisen som talar haha.. Men jag börjar nästan känna lite lika dant. Hehe!

Ses snart alla där hemma!

Svar till Karin

Ghanas internet asså. Ibland när jag försöker svara på kommentarer så går det bara inte(?) Så får skriva här.

Jätte kul att du läser min blogg! När det gäller saker att ta med så kan jag bara svara för mampong babies home, då jag inte vet hur barnen på andra barnhem är. Men mycket finns att köpa här. Typ mjukisdjur, leksaker och skolgrejer finns det mängder av på marknaderna. Saker man kan ta med är färgpennor och kritor, papper, målarböcker och balonger och såpbubblor ÄLSKAR dom. Små pyssliga saker som pärlor och sånt är lite svårt eftersom de flesta barnen är så små och klarar inte riktigt av det än. Men det funkar ju om man gör som vi gjorde i veckan och tar undan några barn.
Några speciella mediciner vet jag inte. Däremot massvis med idominsalva och liknade då nästan alla barn har hemska utslag och skav efter blöjorna. Massa plåster, sårtvätt och liknande är bra då barnhemmet nästan inte har nånting när barnen slår sig och blöder och det händer ganska ofta. Tandborstar är en bra grej också. Jag hade med det men eftersom barnen tuggar på dom så slits dom ju ganska fort. Så det kan ju vara frächt att byta ut. Men det finns också att köpa här om man skulle vilja det.

Skriv gärna igen när du vet vilket barnhem då hamnar på. Är det mampong babies home så berättar jag mer än gärna lite mer om barnen och barnhemmet. :)

Kram!

hallå där..

Helg igen, guu vad veckorna går fort...

En liten uppdatering från veckan:

I torsdags tog jag och Saga med massa pärlor och sånt som Saga hade med sig och tog undan de lite större barnen från day-care och satte oss och pärlade. Gick mycket bättre än förväntat och de tyckte det var jätte roligt. De var verkligen jätte duktigt och satt och pärlade i lugn och ro. Eftersom barnen här inte har någonting "eget" så bli det ofta att när man väl tar med något så snor barnen åt sig allt och blir "mitt mitt mitt". Men de lät faktiskt pärlorna vara kvar på bordet och tog en och en. Kanoners liksom. Personalen tyckte det var lika kul som barnen och satt också med oss och gjorde armband.

Igår fick vi en ny bebis igen också. 2 veckor gammal och hur smal som helst. Hemskt hur de kan se ut när de kommer till oss. Barnen som bor på barnhemmet är inte undernärda, men när de kommer kan de vara det och den här bebisen var verkligen undernärd. Huden var som på en 100 årig tant och bara hängde över skelettet. Trodde benen skulle gå av när jag bytte blöjan.. Vid såna här fall tycker jag bara det är skönt att dom får komma till barnhem, annars hade kanske den här bebisen inte klarat sig. En liten tjej är det iallafall.

Våran värdsyster hos familjen som var med om en hemsk olycka i veckan mår också lite bättre. Hon var på sjukhus igår och tog bort gipset. När hon åkte in direkt efter olyckan så bara satte dom på gips från tårna till låret utan att varken undersöka eller rönka. Vem gör sånt? De sa också då att det trodde knät var krossat. Hur kan man då bara gipsa? som att det skulle göra saken bättre??? Men igår på ett annat sjukhus tog de bort gipset och undersökte men inte röntgade. Den läkarn sa iallafall att benet och knät var brutet, men att hon inte behövde gips om hon låg stilla och att hon skulle bli bra. Jag HOPPAS verkligen att han har rätt... Om det är som den första läkaren sa, att knät är krossat, så kanske det inte blir bra av att bara ligga stilla, liksom. Det är iallafall VÄLDIGT svullet. Men man kan väl inte göra annat än att lite på läkaren.
Saga och jag köpte en skolväska till henne och fyllde den med massa pyssel som vi har kvar. Pärlor, paljetter, pennor och massa mer. Hon fick även massa godis och läsk. En liten "krya på dig"-present. Hon verkade bli väldigt glad men visar inte så mycket, hon sover ju bara hela tiden och är helt drogad av all smärtstillande. Men vi håller tummarna för henne nu!!!

Idag får vi se vad vi hittar på. Just nu är det helt molnigt ute, men det kanske blir bättre.
Näst sista helgen i Nsuta också. Kanske ska börja packa lite.

Om några dagar kommer vårat internet ta slut. Vi vet inte exakt när, det räcker i en månad men vi kommer inte ihåg när vi köpte det. Och vi tänker inte köpa ett nytt nu när vi åker snart. Så om jag försvinner från bloggen så vet ni varför. Men jag lovar att skriva igen onsdag den 17e, för då kommer vi till Accra.

Puss o kram!!

Sjuk(hus)

Känns som om nästan alla barn på barnhemmet är sjuka. Och vi med, volontärerna. Undra vem som har smittat vem? Jobbigt iallafall. Vi har skit ont i halsen och huvudet och alla bebisar hostar och spyr. Vet inte om de spyr för att de mår illa eller för att de hostar så mycket. Vilket som så är det jobbigt för de små stackarna.

OCH min sötaste lilla värdsyster på 8 år har råkat ut för en olycka också. Så hemskt. Världen bästa tjeja. Det hände tydligen i måndags men vi har inte fått veta nåt. Idag när vi gick på lunch så sa vinkade hennes mamma in oss i hennes rum (hon kan ingen engelska). Så ligger stackarn där med gippsat ben från tårna ända upp till låret och helt blåslagen i ansiktet. Vi fick oss ju en chock. Lilla gumman :( Hon har tydligen blivit påkörd av en motorcykel. Så går det när varenda j'vel kör som idioter!!!!
Saga och jag vill ju självklart köpa något till henne nu som "krya på dig"-present. Men vet inte riktigt vad man köper till folk här? En chokladask som skulle varit ganska enkelt hemma funkar liksom inte här, de äter inte godis. Nån som har något förslag på vad man kan ge?

Kumasi

Har for att hamta upp vara pass. MEN, sa var inte visumen klara(?) fast vi egentligen skulle kommit igar. Sa nu fick vi vanta till klockan 3 och se om det hade lost det. Hoppas det. Vill inte behova aka till Kumasi en gang till.

Borjar bli lite sjuk nu med, sa himla tyspisk... Vill vara pa topp sista tiden med alla barnen. Tur att det finns ipren.

Aja, hors! Hej hej!

Såpbubblor

 
Day-care i veckan. Visst ser det lugnt och mysigt ut? I verkliga livet är det skrik och kaos. Hehe!

Puder vs idomin

Verkar som om idominsalvan vann. Även hos personalen. Så nu är alla rumpor fina igen. Personalen frågade tillochmed om jag hade mer utav den. Vilket jag tyvärr inte har. Och är lite sent nu för nån där hemma att skicka ner. Får kolla på apoteken här om det har någon liknande kräm.

En liten uppdate om tandborstningen. Funkar jätte bra nu. Till och med så att vi kan göra det själva en och en. Kanoners! Dock finns det lite mer att jobba på. Det blir ju till exempel inte gjort om inte vi volontärer gör det. Personalen tycker inte riktigt att det är nädvändigt än. Men det kanske vänder, hoppas vi. Jag vill ju att barnen ska borsta tänderna även efter att jag har åkt hem.

Idag då, påskafton och allt, ska vi inte göra ett dugg. Bara slappa. Skönt! Äta lite godis så här dagen till ära. Världens bästa Andrea skickade väldens största påskägg till oss. Vilken lyx va. Först godis i måndags som mina föräldrar skickade och nu godis igen, som dessutom kommer räcka länge. Inte alls någe problem att vara i Ghana. Hehe!

Ha en bra påskafton alla där hemma :) Kramisar!

Kissnödig!?

Ni vet den där känslan när man är på väg hem kissnödig och ju närmare hem man kommer desto mer kissnödig blir man. Så när man står och låser upp dörren så håller man på och dö för man är så kissnödig. Ungefär så känner jag för att det bara är 3,5 veckor kvar tills jag åker hem. OCH här och nu så lovar jag både mig själv och er att det är sista gången jag skriver om att jag åker hem snart. Punkt.
 
Annars då, lilla Yaa på barnhemmet har slutat med blöjor. På heltid. Hon verkar dock själv lite osäker i det hela och frågade Saga med puppie-eyes imorse om hon inte kunde få en iallafall när hon skulle gå till day-care. Självklart fick hon väl det. Bättre det än att hon får stryk av dumma tanterna om hon skulle råka kissa på sig gumsan. Sötisen.
 
Blir så irriterad ibland. Dumma tanterna (som vi så snäll ibland kallar dom) på barnhemmet tycker inte att det är nödvändigt att byta blöja när det bara är kiss. De tycker heller inte att det är så nödvändigt att tvätta små barnrumpor efter de har bajsat utan slänger bara på en ny blöja lite slarvigt med bajs kvar i rumpan. Vilket resulterar i vääääldigt röda barnstjärtar. Vi byter ju självklart ändå men efter helg och sånt kan det vara bedrövligt. Iallafall, idag var det verkligen bedrövligt. Speciellt på två små pojkar. En av dom (helt förståeligt) bara grät och aa, jag kan inte ens förklara hur det såg ut.Och dumma tanternas jätte braiga metod att ösa på med baby-puder hjälper ju uppenbarligen inte. Så, jag vände direkt, åkte tillbaka hem och hämtade min idominkräm. Förklarade lungt och snäll att "använd det här, INGET puder". Hoppas det går in i skallen på dom. Vi smorde rejält innan vi gick hem nu på kvällen så hoppas de blir lite bättre iallafall.
 
Sen när vi kom hem efter jobbet ikväll så satt det en ny volontär utanför dörren. Som vanligt hade vi inte en aning om att någon skulle komma så vi stod där som två förvånade höns och "eehm hej". Typiskt! Ingen el har vi heller så har inte den blekaste om hur hon ser ut. Haha! Blir en överraskning imorn.
 
Nu ska jag väl försöka sova. Är ju påsk. Och påsk här nere betyder kyrka. Och kyrka i Ghana betyder väsnas så högt du kan hela nätterna. Men det är trevligt det med ibland. Ska väl kanske också försöka pallra mig till kyrkan någon dag under påsken. Om jag får med mig Saga. Hehe!
 
Godnatt!

I Kumasi

Efter mycket om och men sa har jag AAANTLIGEN fatt mitt paket som mina foraldrar skickade i borjan pa januari.. Jag sager bara GODIIIS!!!! Fyy vad gott det var. Saga och jag dog lite. Langtar tills jag kommer hem och far ata. Jag ska nog inte gora annat pa en hel vecka. Bara ata ata ata!!! 
 
Nu ar vi i Kumasi igen for att fixa vara visum for de sist veckorna. Skont att ha det gjort for sista gangen sen. 
 
Annars har jag inte sa mycket mer att saga nu. Om 4 veckor sa har dags sitter jag hemma i kalla Sverige igen. Det ar val det anda nagelunda intressant jag hade att skriva idag.
 
Tack o hej!

Lördag...

Fram till onsdagar går veckorna sakta. Men efter onsdag så kommer lördag, känns det som iallafall.
Tre veckor och 2 dagar kvar att jobba. Minus 2 dagar som vi måste åka till Kumasi och fixa våra visum för de sista veckorna.
Ska bli skönt att komma hem, för jag längtar hem, men samtidigt panikar jag över att jag bara har 15 dagar kvar med mina underbara ungar. Vill inte säga hej då.

Vårt vanliga helgs-nöje idag, poolen. Så det är vad som står på schemat.

Hej svejs!

Mer bilder

 
Här kommer lite mer bilder från semestern.
 
 Dumma babianen som skrämde livet ur mig när den kom rusandes. Här håller den på att sno Sagas bok.
 
 Kintampo waterfalls
 
 Jag och Saga.
 
 Livrädd tjej klappar krokodil.
 
 Mamma krokodil påväg upp.
 
 Elmina castle (eller en bit av). Ligger precis vid havet så att de kunde frakta fångarna med båt.
 
 Skäms nästan för att lägga upp den här bilden. Men allt för er för att visa att jag lever. Finns ju inga bilder på mig. Cape coast.
 
 Jag och Kathi, en utekväll i Accra.

Tisdag

 
Blev inget inlägg igår, jag höll på med bilderna. Några kom upp iallafall, men inte alla. De kommer i slutet på inlägget.
 
Tillbaka på barnhemmet igen även fast min mage inte riktigt vill vara med. Men jag trotsar. Verkar dock som om jag har lyckats smitta Saga nu. Inte kul. Hoppas inte hon får samma sak. Jag har haft kramper och svårt att äta i snart en vecka. Men det börjar bli bättre.
 
På barnhemmet är det som vanligt. Älskar alla mina barn, men det är slitigt och man är helt död efter en dag. Men det är så söta. Tycker att det är så himla roligt nu när jag verkligen känner alla barn och deras personligheter. Jag hör från ett annat rum vem det är som gråter.
Jag tycker verkligen det är viktigt att fatta att man inte bara jobbar med 40 barn. Jag jobbar med 40 olika personligheter där alla har egna viljor och ett alldeles unikt sätt att vara på. Jag kan inte behandla alla på samma sätt, för det sättet kanske bara funkar på några utav barnen. Man lär sig vilket barn som blir glad av vilka saker och vilka barn som tycker om att göra vad.
 
Och igår, jag kan inte fatta de, lilla Joyce la sitt FÖRSTA skratt. Hon var så liten när jag kom, bara 2 veckor. Det är så kul att se hur de växer. Hon har sakta men säkert börjat vara med i allt som händer och verkligen stirra på saker. För nån vecka sen eller två började hon med att verkligen kunna le, men hon har aldrig skrattat. Det gjorde hon igår. Asgarva. Hon var så sööööt. De finaste skrattet nånsin.
 
 
Här kommer bilderna:
 
 Ett huvud från en flodhäst..
 
 Våran koja där vi sov för att spana in flodhästar på natten.
 
 Saga i hippo-hiden.
 
 Paddla kanot bland flodhästar. Sjuk cool flod. Vänstra sidan är Ghana, högra sidan är Burkina Faso.
 
 En flodhäst(rygg).
 
 Mole nationalpark. Utsikt från hotellet. Elefantbad.
 
 Promenad i Mole.
 
Det var allt som kom upp från vår semester för denna gång. Kommer mer bilder en annan gång.
 
Avslutar med en bild på några gullungar. Så här kan det se ut när man får sitta på pottan alldeles för länge...
 

EllinoriGhana.blogg.se

En blogg om livet som volontär!

RSS 2.0